Idag har jag börjat med att överta ledarskapet här hemma. Eller förtydliga kanske jag ska säga. Då menar jag förstås att visa Raisa att det är jag som är ledaren.
Igår fördjupade jag min i en bok av Jan Fennel och tänkte att det är metoden som jag ska använda mig av för att få bukt på Raisas små olater.
Jag började i morse när jag klev upp. Jag tog ingen notis om henne och det tog inte lång stund innan hon backade och gick och la sig i sin korg. Då sökte jag hennes blick och kallade henne till mig.
Så var det dags för promenaden. Som vanligt blev hon uppspelt när jag började gå mot dörren. Jag ignorerade henne och klädde mig i lugn och ro. När hon endast satt lugn och tittade på mig satt jag på henne kopplet. Hon satt kvar!
Jag öppnade dörren och bad henne stanna och gick ut före henne. Så kallade jag ut henne. Kanon! Det fungerar! Vad hände då tro?
Jo, grannen klev ut samtidigt med sin blandrastik och gick förbi utanför vår tomt. Då gjorde Raisa ett vansinnes utfall. Jag försökte få henne att sitta och ställa mig framför henne men det gick inte så då gick vi in igen. Började om med samma procedur.
Nästa gång vi gick ut gick det bättre. Hon Höll min sida, om än med väl pigga ben och ville gärna rusa i granntikens spår.
Visst är det så att övning ger färdighet och ihärdig vinner... Jag ska bli ledare!
Underbart! Du är en perfekt matte för Raisa :-)
SvaraRaderaKram, Pia
Jag ska försöka ta tag i projektet att mina hundar inte ska dra i kopplet när jag går med dem... men de är draghundar så jag vet inte hur jag ska lyckas utan att de slutar dra när de ska arbeta. Vet du något om det står om sånt i boken, för då bör jag definitivt läsa den...?
SvaraRaderaJag är ingen expert och har nyss börjat arbeta med denna metod. Men jag tror säkert att det går att åtgärda. Det är mitt mål iaf! Det gäller att vara konsekvent och ha tålamod och börja från början...
SvaraRadera