Lite annat piff än hundtrim

Befinner mig i Luleå där jag nu går en utbildning och får så snällt bo hos Raisas förra ägare. Raisa är hemma med husse denna vecka men nästa vecka följer hon med. I stället för hundpiff och trim så fixar jag istället med nagelpiff på gammel-matte.

Resultatet ser ut så här!

Följ mig gärna på företagsbloggen också!

Trött!

Åh, vad jag är trött. Jag klev upp för snart 18 timmar sedan och jag har varit igång sedan dess.

Det är mycket förberedelser och fix i min studio. Raisa är med mig hela tiden och undrar vad jag sysslar med. Hon blir överlycklig när jag börjar ta på mig skorna för då vet hon att det är 100% fokus på henne! Nu är det snölek för hela slanten. Hon är inte riktigt med på det som jag är. Jag tycker nog att det är roligare med snö än Raisa.

Kan förstå varför. Hon besväras nog lite av snöklumparna som bildas på hennes tassar och ben. Funderar på att klippa ner håret ordentligt för att underlätta för henne. Det kommer ju att komma mycket mer snö och vintern är lång...

Nä!!! Nu är det god natt för mig! Raisa har fått natt-pinken så nu är det bara att trycka på off-knappen!

Idag igen...

Jag gav mig själv lite dåligt samvete igår för den här bloggen. Så idag igen är jag här :)

Idag har jag och Raisa haft en innedag! Grått väder och jag har massor att göra med firman och förberedelser av studion.

Så en lång skogspromenad på morgonen och sen några kortisar.

Just det ja, var iväg till massören för att fixa ryggen. Det var inte det lättaste visade det sig. Två låsningar i höfterna och tre låsningar i nacken. Inte konstigt att jag har haft ont. Tyckte det var konstigt att inte Naproxen-dosen på 21 dagar hjälpt! Fick ta hjälp av akupunktur för att de i nacken skulle lösa sig. Eller rättare sagt för att få igång flödet så att det skulle gå att lösa låsningen, och jag måste tillbaka för mer akupunktur. För det är bara påbörjat...

Nåväl, har jobbat på med företaget och tapetserat i min blivande studio. Och det jäklades med mig. Mätte upp våderna och började med det knixigaste runt fönstret. När det var gjort så måttade jag upp och rev våder av restan av rullarna så att det skulle gå undan när jag väl var igång med de lätta partierna.
Jaha, då insåg jag snabbt att våderna var tillräckligt långa med jag hade missat ett par centimeter på mönsterpassningen så nu måste jag ha specialtaklister som når ner i överkanten där de missade centimetrarna saknas. Det saknas ca 1 cm för att standardlisten ska funka och den är fem centimeter. Men, allting löser sig! Vad glad jag är att det finns taklister som når ner!
Jag tackar snickarkompisen som räddade mig med den informationen när jag ringde och trodde att jag sumpat några rullar tapet...

Dagen/kvällen har gått så fort så jag har knappt märkt att det mörknat och att det dessutom snöar. Det upptäckte jag när jag och Raisa tog kvällsprommisen alldeles nyss!

Nu är det god natt!

Skämmes på mig - Allt är möjligt!

När jag tittar på datumet som jag senast gjorde ett inlägg så skämmes jag för mig själv.


Jag skapade den här bloggen för mig själv och för att dela med mig om mig, Raisa och allt annat som händer i min vardag. Och att förmedla mitt livsmotto att allt är möjligt. Problem är kärnan till lösningar och en öppning för alternativa vägar. Det öppnar ögonen på mig och jag blir med vidtänkt.


Men 1 september, sista inlägget... Det är jättelängesen när jag tittar på almanackan. Men när jag tänker på när jag sist satt här och skrev ett inlägg och la upp min semesterbild så känns det inte alls så längesen. Därför skämmes jag, att jag har tiden gå förbi och att bloggen har blivit försummad.


Allt är möjligt! Det menar jag. En anledning till att försumningen blivit av är att jag vill leverera mitt motto, då i första hand för mig själv. Kan jag påverka andra så är jag glad för det och tar det som en stor komplimang.


Nu har jag startat ett företag. Allt är möjligt! Mångårigt intresse som sjunkit in och blivit en insikt om vad jag kan göra! Företagare har jag alltid drömt att bli och insikten och den drömmen är nu en sanning.



Jag har en ny blogg också. En företagsblogg.


En annan sak och sanning. Jag har insett att sedan jag köpte min systemkamera tar jag mycket mindre foton. Skämmes på mig. Bättring! Fast nu har jag också fått tillbaka min Vivaz mobil så nu kanske det blir lite foton igen. För den har jag alltid med mig. Oftast i alla fall.


Som ni kanske redan har förstått så är uppdateringen på denna blogg inte högst på prio-listan i dagsläge. Men jag har inte glömt den och er som ev. fortfarande kikar in ibland. Följ gärna min nya blogg som jag varmt välkomnar er till.


Puss och kram!