En deppig dag

Ja så finns det en bok som heter. Idag skulle jag ha behövt den om det inte vore för Raisa som har fått mig att dra på smilbanden flera gånger.

Varför en deppig dag? Jag vet inte, men idag har nerverna suttit utanpå kroppen och jag har varit nära skrålen flera gånger. Eller förresten, det vet jag visst. Men jag vill inte dela med mig. Så är det ibland, även om det kanske skulle vara skönast att bara skrika ut allt.

I alla fall så fick Raisa syn på en ekorre. Snabbt utfall och lustigt hoppande nedanför tallen. Ekorren i sin tur satt på en tallegren och retades med Raisa. Ett riktigt kul skådespel som jag önskade jag hade på film så jag kunde dela med mig av det. Men ni får helt enkelt föreställa er.

Om ni inte har en Raisa så är annars boken riktigt gullig och man blir på gott humör när man bläddrar i den. Även en bra gå-bort-present!

Helgen till ända

Då har det svischat till så är helgen över. Det har blivit mycket bilåkning i helgen. Vi har varit till Storstan vid kusten och kikat in hos gammelmatte och husse. Sedan har vi njutit och åkt mer bil. Raisa är inte munter i bilen sedan jag har fått skyddsnätet monterat. Så en hel del gnäll... Betydligt härligare och gnällfritt att slappa med husse i solen.

Fjällkänsla

Morgonpromenaden andas fjällkänsla. Solen skiner och det ligger snö kvar i fläckar lite här och där. Landskapet är kargt och en och annan fågel gör sig hörd. Annars ser vi inget annat liv än avtryck från andra två- och fyrbenta varelser.

Gjorde lite sökövningar som gick ganska bra. Hon hittade föremålen (efter lite virrande), men glömde plocka upp dem. Hur ska jag förtydliga mig här? Det är ju jag som inte är tydlig nog. Måste ta reda på vad jag gör för fel.

En liten bäck var rolig tyckte Raisa. Hon hoppade och skuttade fram och tillbaka och passade på att dricka lite.

Bilder berättar

Ser ni gubben i roten?

Pissmyror?

Hmm, vad är det här undrar Raisa?


Bäst jag kissar på det...

Lönen kommer...

...alltid den 25 varje månad. Denna månad är investeringen ett par nya skor. Jag har slitit ut mina gamla. Dessutom har jag, nu när promenaderna är fler och längre, börjat känna problem i ena foten och även lite känning i ett knä. Resultatet av dåliga skor! Aj aj aj, inte snällt mot mig.

På ortens sportbutik bad jag direkt om hjälp. Bad om ett par sköna, vattentäta/avvisande skor som fungerar både på asfalt, grus och i skog. Inte den lättaste nöt att knäcka visade det sig.

Innan jag kom dit hade jag bestämt mig för Asics som många har gett bra betyg. Men faktum är att de inte alls var sköna på mina fötter.

Efter en timmes provande hittade jag till slut ett par som kändes jättebra på min fot. Trots att jag för flera år sedan dömt ut märket för just mina konstiga fötter så var det just dessa som var skönast.

Regnig morgon

Regnar. Det är härligt. Raisa lika pigg som vanligt. Hittade en jätteroligt pinne som vi övade lite apport med. Gick så bra trots att jag glömt belöningen hemma.

Nu har jag en blöt hund hemma. Snart en blöt hund på soffryggen när jag far till jobbet. Hon tittar när jag far och säger hejdå matte på sitt sätt.

Spontandag

Idag har dagen tett sig i spontanitetens tecken. Inget har blivit riktigt som jag tänkt. Fick ett superryck här hemma som inte blev något konkret mer än en massa startade småprojekt som resulterade i ett målat tidningsbord och en sväng på återvinningsbutiken där jag fyndade ett pelarbord. Pelarbordet styrde mig mot kakelbutiken i jakt på lite spillplattor vilket jag fick ihop en halvkasse. Tanken är att jag ska klinkra skivan så att det blir lite tåligt för väder. Tänkte nämligen ha det på altanen som ett däckstolsbord.
Ja, ni hör ju själva... Bra med detta var att Raisa fick bilträning. Det gick sådär, men det går åt rätt håll. Men vad jobbigt det är när hon skäller. Jag hoppar till varenda gång. Tur att jag har börjat kunna räkna ut när skallet kommer.

Nåväl, kvällen fortsatte spontant. En enkel och mycket trevlig middag hos en relativt nyfunnen vän och en liten skogspromenad på det.

Toppendag med andra ord :)

Envishet lönar sig

Blev inspirerad av Bjelfens inlägg och bilderna från Vittjokk. Så jag tänkte att det får bli kvällspromenaden.


Väl där valde jag att följa "vägen" upp till toppen. Enkelt!

Tjohoo! Eller hur, innan en femtedel var avklarad flåsade jag som om jag aldrig mer skulle få något syre. Raisa snurrade runt mina fötter och tittade oroligt på mig!



Envis som jag är trampade jag dock uppåt. Sanningen är att det var två personer vid Vittjokkstugan och de skulle ju kanske kunna komma på mig att jag avbröt på grund av dålig kondis. Skulle aldrig ske!



Väl uppe måste jag erkänna att jag är glad att jag kämpade mig upp. För utsikten där är mycket bättre än efter en femtedel av backen. Jo, det är sant!!! ;)

Och jag har faktiskt tänkt tanken att om jag gör det en-två gånger i veckan kanske jag kan få ordning på celluliterna och det löst placerade materialet som sitter på min kropp och förvandlas till en "cougar a la Cortney Cox"...

Pristävling! Ta chansen.

Ta chansen att vinna fina priser. Det tänker jag göra. Jag följer "hon som stickar" och hon firar att besökargränsen har passerat 10000 och har därav en liten fin pristävling.

Vad priserna är??? Gissa?

Hon som stickar: Nu firar jag 11 325 besökare med utlottning!

Underbara piteälva

Har varit i Akka hela helgen! Sist jag sov där var jag tvungen att elda över ett dygn innan jag fick upp värmen ordentligt. Nu behövde jag inte elda alls. Solen har värmt upp huset så det var varmare inne än ute! Så mycket enklare det är när våren/sommaren är här. Och tänk, att för två helger sen körde vi skoter runt lagården!
Raisa hittade sig snabbt tillrätta i huset och fann sin plats i hålet under långbänken i köket. Första natten gick bra och därefter var jag inte orolig. Det är så skönt att hon lärt sig att inte vara i sängarna. Till och med på ett nytt ställe.

Raisa har varit i Paradiset. Sprungit lös, nosat upp spår och blivit ompysslad. Nu känns det äntligen som att Raisa litar på mig och har hela tiden koll på var jag är. Om jag gömmer mig kommer hon som en kanonkula. Det tycker hon dessutom är roligt. Att leka kurragömma.


Och vad spännande det är med vatten! Det är något jag har noterat under promenaderna, speciellt denna helg. Vi har varit ner till älven i tidig gryning. Det är så vackert och en alldeles speciell känsla att vara där ensam så tidigt på morgonen.

Det är endast djurlivet som är i full aktivitet och är man tyst och smyger kan man komma ganska nära. Nu är det mest fåglar vi sett och några harar. Dem gillade Raisa! Oj, vad nosen ryckte och huvudet gick först högt och sen lågt för att sedan i nästan hukande fart kasta sig mot dem. Men hon stannade på mitt kommando! Så stolt!
Hoppas det fortsätter så!


Så fick jag med mig färsk sik hem! Mums...

Mer bilder från underbara piteälva...

Mat till gumman

När jag kom hem från jobbet i går så stod en kartong på bron.

Helt otroligt! Endast två dagar efter att jag gjort beställningen så var den levererad. Och endast 19:- i frakt för att den ska lämnas på bron.

Jag skulle nämligen handla fodret ROBUR till Raisa, men det fanns inte här på djuräffären. Visst kunde jag beställa men det skulle dröja alternativt att jag skulle få betala frakten och det skulle bli ganska dyrt.

Hittade Foderbilen.se och måste säga att det är vad jag kallar snabb service. Vi här i norr brukar annars få vänta ytterligare någon leveransdag.

Rekommenderar!

Morgonstund har guld i mun

Jag älskar morgnar. Varje morgon är en ny start på dagen. Nya möjligheter.

I morse när solen lös som guld och morgondimman lättade kände jag en doft. Det är svårt att beskriva, men det luktade nytt och fräscht. Den vårliga doften av surt hundbajs är övervunnen av den spirande naturens dofter. Verkar som om Raisa också tyckte det för hon var ovanligt pigg och rask i benen.

Nu vidare mot nya höjder. Bokstavligen, för det är dags för jobb!

Social träning

Har varit på skolparkeringen där det är hundträning på onsdagar. Tänkte socialträna Raisa på avstånd. Inte ett skall, inte ett ryck i kopplet! Helt otroligt.

Vi kom så nära som en meter till en stor schäferhane. Ca 5 meter till övriga hundar.

Efter ca 15 minuter fick det räcka för oss denna första gång. Hudgodiset tog slut dessutom, så jag hade inget att belöna med. Dålig beräkning av mig. Har lärt mig att ha jag ska ha mer godis med mig.

På vägen hem mötte vi en golden och samma schäfertik som häromdagen. Det gick däremot inte bra. Raisa gav allt och slängde sig mot dem, precis som att hon sparat allt krut från de andra hundarna. Nu hade jag dessutom inget godis att distrahera henne med. Hoppas det inte skadar socialträningen på parkeringen som gick som en dans.

Göken

I morse hörde jag göken. Det är något speciellt när man här göken första gången varje år. Jag kan inte riktigt förklara vad det är, men det är kanske det första riktiga vårtecknet för mig. Men det känns lite konstigt i år, för vi har ju redan haft "sommar"-värme.

Det brukar sägas att våren går fort. Men i år går den nästan lika fort som Usain Bolt springer 100 meter.

Explosionsartat.

Badat x 2

Ikväll har vi badat. Det är ganska kul till en början, "men varför i hela friden måste jag vänta så länge för" undrar Raisa och stirrar på mig med självlysande ögon.

Svaret är för att schampot ska verka i 5-7 minuter.

Det gillar Raisa mindre och blir otålig i badkaret. Men lite godis får henne på glatt humör igen.






Tidigare ikväll såg vi en annorlunda besökare på granntomten. Undrar om det var smältpölen som lockat hit anden?

Vita drömmar och choklad: Tävling!

Vita drömmar och choklad: Tävling!

Chans till en liten vinst kanske...

Dagens lunch

Fick ett il när jag kom hem från promenaden och skulle tömma diskmaskinen. Jag köpte några glasburkar igår i hopp om att jag ska få fint i mitt skafferi, dom hittade jag i diskmaskinen. Inspirationen att handla burkar kom från Agatas fynd och fantasier. Jag hann inte långt innan jag blev hungrig. Dags för lunch alltså.

Började knapra i mig smulorna i en chipspåse "Sourcreme Onion". Det blev alltså som en liten förrätt. Sen gick jag på kylskåpet. Ibland finns inte det som jag önskar i mitt kylskåp när jag är hungrig. Det blev en riktig rensing och kanske inte något jag skulle servera gäster.

Men saker som jag tycker om i alla fall.

Avocado, brie, tomater, sallad, ägg och slutligen en chorizokorv. Wow!!! Vad säger man, smaksensation. Njaa... Kanske Raisa hade tyckt att det skulle vara det som omväxling till hennes kulor. Hon ser i alla fall sugen ut.

Kvällspromenaden

Åh, vad skönt med en kvällspromenad. Idag har vi riktigt tränat att möta hundar. Vi har till och med pratat med två stycken. Två stora schäfrar, en vit och en gråsvart. Det gick bra, Raisa var först upphetsad och ville fram. Efter att tag satt hon lugnt och till slut la hon sig en liten stund.

Vi fick lite goda tips av schäfermatte också och gjorde en liten kontaktövning under hundträffen.

Fortfarande sommarvärme. Men isen ligger fortfarande kvar. Vi vill nog båda att den ska tina bort.

Ganska många mer hundar under promenaden också. Lite stingslig och nyfiken, men höll ändå hyfsat bra vid min sida.

BRAAAA, Raisa!

Ny upplevelse

Varje gång jag lär mig något nytt eller får uppleva nya saker är det något som händer.

Idag var det hos tandläkaren det hände... Se mina tänder!

Ja, mycket ska man vara med om. Nu hoppas jag att bettskenan (som det såsmåningom ska bli av detta kladd) hjälper mig att få bort spänningarna i nacken.

Lär märkas efter sömnen, med bettskenan alltså...

Det gör ont när knoppar brister...

...det tycker inte jag. I mig bubblar det av glädje när jag ser knoppar sprängas av nytt liv. Det gör inte alls ont. Jag liksom knopparna föds igen. Min känsla i alla fall.
Karin Boyes dikt är annars enligt mig en fantastisk beskrivning hur våren kan tänkas känna.

Så kom sommaren

Måndag och helgen har passerat. Sommaren kom till oss i lördags. Riktig härlig värme och varenda kotte var ute på gatan. Med andra ord fullt med liv och rörelse. Vi var inga undantag.

Riktigt bra för Raisa och oss. Träning, träning, träning. Social träning alltså. Det behövs. Hon vill gärna skälla och göra utfall när någon passerar och det kommer bilar, mopeder och annat. Speciellt när de saktar in.

Tro det eller ej. Raisa börjar vänja sig. Hon har mer eller mindre slutat skälla. Hon slänger sig fortfarande men stoppas av kopplet som håller henne fast. Nu ger hon dock upp efter ett eller två försök. Hon är såååå duktig!


Vi hann med lite myspys i helgen också! Grillning stod på menyn. Så klart att Raisa ska var med och kolla stekgraden. Perfekt!

Morgondimma och sol

Fortfarande dimma, men en underbar härligt rensad luft. Det ska nog klarna under dagen. Solens varma strålar vill emellan och kommer med all säkerhet att tränga bort dimman. Hörde förresten åskan också.

Trots skitvädret igår så är jag glad att vi äntligen fått lite varmare. Och tack vare värmen samt det ihållande regnet så har det tinat bort massor med snö.

Vi tog oss därför ut i skogen idag. Visst fick jag plumsa genom porös "sockersnö" och blev ordentligt blöt om fötterna. Men vad gör det när jag har sådan underbar liten krabat med mig.

Jag gömde en pinne åt henne idag. Och så duktig hon var och sökte rätt på den åt mig.

Snart ska jag åka till jobbet. Spännande och höra hur hon har betett sig när jag kommer hem några timmar igen.

Tre glada tjejer i rusket

Det har regnat hela dagen. I detta nu åskar och blixtrar det dessutom. Försökte fånga ljuset som var helt underbart för ett par timmar sedan. Raisa satt samtidigt och tittade på blixtrarna, eller det var nog närmare bestämt katten som strök hon kikade efter.


Nämde tidigare att vi har haft besök idag! En av två kriterier som är avgörande för huruvida vi kan behålla Raisa är att det ska fungera med en glad och pigg liten 3-åring som ofta kommer till oss. Se så bra det går! Jag är överlycklig att vi kan sitta tillsammans och skoja och ha det bra. Lite försiktighet från min sida dock. Jag känner ännu inte Raisa tillräckligt bra för att helt lita på henne.

Raisa och vi

Dagen började suveränt. Uppe när alla andra låg och sov. Fennells metod och jag. Raisa. Regningt dimmigt väder. Tomt på gatorna.

Det gick så fint. Vi tog grusvägen ner mot sjön. För första gången provade jag koppla lös Raisa när jag märkte att det var jag som hade kontrollen. Det gick så fint! Det var en fröjd att se vad vi har åstadkommit. Hon stannade när jag bad henne, kom på inkallning osv.

Vi hade lite söklek samt kurragömma. Hon var så duktigt och jag undrar om jag såg ut som ett fån när jag sprang och gömde mig för henne. Jag tyckte att det var riktigt kul så ärligt talat bryr jag mig inte om jag gjorde det. Väl hemma var vi båda blöta och det var skönt att komma in till favoritplatsen.

Det var morgonen det. Resten av dagen har vi slappat. Regn ute och mys inne. En snabb lunchrast av Raisa bara. Vi har haft lite besök också och Raisa hanterar det bra. Nosa, hälsa och sen gå och lägga sig.

Så har vi varit ute hela familjen. Dvs både husse, matte och Raisa. Det var lite snurrigt. Då fungerade det inte lika bra som i morse. Raisa blev lite förvirrad då vi var med båda två. Vem skulle hon nu följa? Bäst att ta täten själv tyckte hon... Hmmmm. En ny klarsynthet. Mer att jobba på alltså.

Nu har vi kväll! MYS!!!

Ensam biokväll

Igår var vi på bio. Alltså var Raisa ensam i drygt två timmar. Det var ett eldprov. Och... hon skötte sig alldeles utmärkt. Avskedet var obefintligt, dvs jag brydde mig inte om att jag gick och Raisa gjorde inget väsen alls. När vi rullade iväg med bilen sneglade jag mot fönstret och där såg jag Raisa sitta lugnt och stilla.

Jan Fennell's metod har gjort framsteg här hemma. Jag märker jättetydligt på Raisa att vi håller på att växla roller. Men det fungerar bäst hemma och när vi promenerar utan störningsmoment. Dvs inga bilar, inga människor och hundar. Helst inga fåglar och annat spännande heller.

I vilket fall som helst var det ju bio. Nöje för oss och träning för Raisa. Vi såg Robin Hood. Russel Crowe var den stora behållningen ;). En söndagsfilm då det inte gör något om man slumrar till. Handlingen höll dock mig vaken och tiden gick ganska fort. En och annan gång föll tankarna på Raisa för det var en del hundar med som statister. Också en behållning liksom den härliga naturen.

Övning ger färdighet

Idag har jag börjat med att överta ledarskapet här hemma. Eller förtydliga kanske jag ska säga. Då menar jag förstås att visa Raisa att det är jag som är ledaren.

Igår fördjupade jag min i en bok av Jan Fennel och tänkte att det är metoden som jag ska använda mig av för att få bukt på Raisas små olater.

Jag började i morse när jag klev upp. Jag tog ingen notis om henne och det tog inte lång stund innan hon backade och gick och la sig i sin korg. Då sökte jag hennes blick och kallade henne till mig.

Så var det dags för promenaden. Som vanligt blev hon uppspelt när jag började gå mot dörren. Jag ignorerade henne och klädde mig i lugn och ro. När hon endast satt lugn och tittade på mig satt jag på henne kopplet. Hon satt kvar!

Jag öppnade dörren och bad henne stanna och gick ut före henne. Så kallade jag ut henne. Kanon! Det fungerar! Vad hände då tro?

Jo, grannen klev ut samtidigt med sin blandrastik och gick förbi utanför vår tomt. Då gjorde Raisa ett vansinnes utfall. Jag försökte få henne att sitta och ställa mig framför henne men det gick inte så då gick vi in igen. Började om med samma procedur.

Nästa gång vi gick ut gick det bättre. Hon Höll min sida, om än med väl pigga ben och ville gärna rusa i granntikens spår.

Visst är det så att övning ger färdighet och ihärdig vinner... Jag ska bli ledare!

Hurra hurra

Idag fyller min pappa år. Grattis! Tyvärr kan jag inte åka och gratulera honom. Han bor lite för långt bort för det. Hela 95 mil bort. Istället ger jag honom ett foto taget från toppen på Pouksjavare. Tyvärr har han och min mor inte haft möjlighet att komma upp denna vårvinter och njuta av den mest fantastiska tid vi har (enligt mig).

Pouksjavare är berget som ligger precis bakom mina föräldrars ställe. Dit brukar han, min mamma och deras vovve Gordon skida. Själv har jag tagit skotern för att ta dessa fantastiska bilder. Det är taget för drygt två veckor sedan.

Hurra hurra hurra hurra för pappsen idag!

Kontraster

Eftermiddagspromenaden startade med gråmulen himmel. Sakta började det falla regndroppar som snabbt övergick i ihärdigt regnade. Mysigt! Eller... Jo, det är bra för då kanske snön försvinner snart. Hoppla, trodde jag. Övergick till hysteriskt haglande.

Så, helt plötsligt tittade solens strålar fram innan det tog fart igen. Herregud! Nåja, det var inte kallt och jag hade satt på mig ordentlig jacka. Det var faktiskt riktigt skönt trots gråvädret och dess frukter.

Och rätt var det var hittade mina ögon något i det vintersargade gräset som ingav glädjerus i blodådrorna. Våren! Faktiska, riktiga, nyvakna, och levande i det oväckta gräset som nyligen frilagts från snötäcket. Till och med ganska många småkrokusar som inger hopp om att även vi ska få en vår!

Med nyväckt energi i kroppen vandrade jag vidare och jag tror att krokusarna var ett tecken på att himlens grå moln skulle skingras och vi skulle få en blå himmel och värmade solstrålar på oss. Resultatet av dessa tecken blev att vi tog en mycket längre promenad än som var tänkt!

Resultatet av detta gav massor med social träning för Raisa. För vi var inte det enda hundekipaget ute när solen väl börjat värma upp dagen. Hon var så duktig! Inga utfall, men lite nyfiket ryckande. Det ska nog bli bra med mycket träning.

Så har vi haft lite kontaktträning på fotbollsplanen också, nu ikväll. Det tyckte vi båda var kul!