Eftermiddagspromenaden startade med gråmulen himmel. Sakta började det falla regndroppar som snabbt övergick i ihärdigt regnade. Mysigt! Eller... Jo, det är bra för då kanske snön försvinner snart. Hoppla, trodde jag. Övergick till hysteriskt haglande.
Så, helt plötsligt tittade solens strålar fram innan det tog fart igen. Herregud! Nåja, det var inte kallt och jag hade satt på mig ordentlig jacka. Det var faktiskt riktigt skönt trots gråvädret och dess frukter.
Och rätt var det var hittade mina ögon något i det vintersargade gräset som ingav glädjerus i blodådrorna. Våren! Faktiska, riktiga, nyvakna, och levande i det oväckta gräset som nyligen frilagts från snötäcket. Till och med ganska många småkrokusar som inger hopp om att även vi ska få en vår!
Med nyväckt energi i kroppen vandrade jag vidare och jag tror att krokusarna var ett tecken på att himlens grå moln skulle skingras och vi skulle få en blå himmel och värmade solstrålar på oss. Resultatet av dessa tecken blev att vi tog en mycket längre promenad än som var tänkt!
Resultatet av detta gav massor med social träning för Raisa. För vi var inte det enda hundekipaget ute när solen väl börjat värma upp dagen. Hon var så duktig! Inga utfall, men lite nyfiket ryckande. Det ska nog bli bra med mycket träning.
Så har vi haft lite kontaktträning på fotbollsplanen också, nu ikväll. Det tyckte vi båda var kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar