Envishet lönar sig

Blev inspirerad av Bjelfens inlägg och bilderna från Vittjokk. Så jag tänkte att det får bli kvällspromenaden.


Väl där valde jag att följa "vägen" upp till toppen. Enkelt!

Tjohoo! Eller hur, innan en femtedel var avklarad flåsade jag som om jag aldrig mer skulle få något syre. Raisa snurrade runt mina fötter och tittade oroligt på mig!



Envis som jag är trampade jag dock uppåt. Sanningen är att det var två personer vid Vittjokkstugan och de skulle ju kanske kunna komma på mig att jag avbröt på grund av dålig kondis. Skulle aldrig ske!



Väl uppe måste jag erkänna att jag är glad att jag kämpade mig upp. För utsikten där är mycket bättre än efter en femtedel av backen. Jo, det är sant!!! ;)

Och jag har faktiskt tänkt tanken att om jag gör det en-två gånger i veckan kanske jag kan få ordning på celluliterna och det löst placerade materialet som sitter på min kropp och förvandlas till en "cougar a la Cortney Cox"...