Ilska

Idag, för en liten stund sen, gjorde Raisa en sak som gjorde att jag för första gången helt tappade humöret pga av henne. Detta hände utanför grannhuset.

Hon, den lilla busiga rackaren, lyckades lirka sig ur kopplet och smet iväg. Jag beordrade stanna men hon var helt blockerad och fortsatte rusa efter ett spår (förmodligen en ekorre). Men så kom det en bil, då tvärvände hon och sprang rakt ut i vägen. Vid detta tillfälle blev jag så rädd att jag tappade fokus och lugn så jag bara skrek "kom hit" vilket verkade trigga henne ännu mer. Resultatet blev att hon sprang som en galning med viftande svans iväg efter spåret igen och försvann.

Då vände jag på klacken och gick hem och smällde i ytterdörren. Då kom hon som en kanonkula, tittade på mig och rusade iväg åt andra hållet. Jag hämtade bilnycklarna och satt mig i bilen och startade den. DÅ kom hon och ville hoppa in i bilen. Min ilska höll i detta läge på att koka över så jag lät henne gå in för jag insåg att vi inte skulle kunna genomföra en promenad utan mera "bråk", så tog jag själv bilen och for ut en sväng för att återfå mitt lugn.

Tänk vad en så söt liten underbar varelse kan göra med oss människor så att ilskan tar överhand.